Lycklig?

Visa dagar känns det bara som man vill gå under.. jag menar det.Känns som det verkligen fattas en del av mig själv, har försökt länge att hitta den, men det går inte,Varför ska man vara så vilsen?
Har tappa lust för många saker känner inte igen mig längre.Min omgivning är ganska borta den också känns som man står helt ensam i ett tomt rum, man skriker men ingen hör en.Varför frågar ingen längre?inte konstigt man mår som man gör...
Ganska logiskt egentligen, Synd att de redan har gått långt.. man kan inte direkt backa tiden, hade ja kunnat göra de så skulle ja gjort de fortast möjligt har, just gått miste om en sån bra sak.Bara hoppas att detta kanske kan ändras, det skulle ge mig ny ork att ta tag i mig själv.Inte mist bli glad igen, skulle vara underbart att få le igen.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0